söndag 28 augusti 2011

Surprise !

3 år !!!
Mycket har hänt, och ändå inte.
Han börjar förstå sammanhang, vårt tjat ger ibland resultat, ibland.. Ibland inte alls.
Pottan ! Vilken upptäckt, och vilka spännande ord som kom på köpet, mycket spännande.Han kan svara på en fråga, vill du gunga mer "JA". Man ska säga hej när det kommer ngn, det har han lärt sig."Åh så skönt, nu kommer solen " varpå V säger "hej".. Även flygplan och kraxande kråkor får sina hej. Bad och vattenlek är toppen, gåstolen är svår, gungan fort farande bäst av allt.
När det gäller förskola: från helvete till himmel. Vi har bytt. Jag vågar knappt tro det... att få vara med, att bli sedd, att få vara som man är, att bli uppmuntrad, att få utvecklas. Att vara accepterad och omtyckt istället för att vara ett problem som ska lösas.
I många fall ngt vi fortfarande kämpar med, detta utanförskap som är så svårt. För att omgivningen gör det så svårt. Vågar inte, förstår inte att om du inte satsar kan du inte vinna hans hjärta. Och det är inte svårt, han vill bara bli sedd och hörd. Att inse att vi alla är olika med olika förutsättningar är nog det svåraste av svåra för många. Att inte jämföra. Det har vi slutat med för länge sedan. Vi vet vilken enorm kraftansträngning som krävs av litenkompis för att tex säga hej eller klappa händerna, vi ser det fantastiska i att han kan. Andra ser att han inte kan någonting alls jämfört med ett annat barn i hans ålder kan. Ett barn som har alla förutsättningar. Det gör mig skitförbannad !
Han hörs, det gör han...Missnöjet som tömmer oss totalt på energi. En kropp i ständig konflikt. Skitepilepsin som gör allt så svårt, nya anfall, många, försvinner bort som en förstenad staty. Reflux som åker bergochdalbana. Men ändå... Har börjat smaka på lite mat och säger NAM-NAM-NAM. Vi vågar inte hoppas, men är glada åt ett leende ansikte fullt av matkladd. Växer så det knakar,våra kroppar ömmar som om vi vore lastgamla. Vi måste hålla, vi måste bära ...Hoppas på reservdelar. Vi sålt vårt hus och köpt ett nytt, flytten går under hösten. Vi hoppas vi kommer att trivas.