I November fick vi ett oväntat besked, Vilmers höfter är på väg ur led. Musklerna på insida lår är så starka att de drar höfterna ur led. Vi har fortfarande inte riktigt hämtat oss från den chocken.
De små benen, som kämpar så. Som går som trumpinnar av glädje, som är så fulla med spring men som inte springa kan. Varje steg, varje rörelse är en glädje, han blir så glad så glad när benen lyder, han vill så gärna, så mycket mer.
Nu är han nyopererad, muskler förlängda, i ett försök att förhindra. Måtte han slippa.
Smärtan håller på att lägga sig och vi är hemma i vår lugna vrå. Vi mår alla dåligt under sjukhusvistelserna och tackade för oss så fort det var möjligt. Tyvärr inte för sista gången.
Att de alltid ska hitta något nytt...
SvaraRaderaMen förhoppningsvis kommer det att ge honom bättre förutsättningar för framtiden. Med höfter ur led kan man då rakt inte ta sig fram. Hoppas att det blir en kort rekreation och att benen snart trummar på igen.
Hörde av morfar att det blivit rena dansgolvet i nya huset, så där finns ju utrymme för att fara runt.
Vi ses den 11:e antar jag.
/Anne
Vilket tufft besked för er! Hoppas verkligen operationen hjälper och att han slipper fler tråkiga höftoperationer i framtiden! Massa kramar till er
SvaraRaderaOh!
SvaraRaderaHåller alla tummar att det går bra för er.
Man får tänka att allt det jobbiga förhoppningsvis leder till något bra, orka och håll ut! Man kan inte annat göra...
Stor kram från en annan funkismmma och tack för en fin blogg.