fredag 13 maj 2011

Vad händer

Det blev visst en bloggpaus.Visste att det skulle bli så den dagen jag gick med i facebook .Man kan inte vara med på allt, som min mamma brukade säga i mina yngre dagar.
Vi har varit i Göteborg 4 veckor och tränat, tränat tränat...och trotsat, trotsat, trotsat.Han är allt en liten busfilur, vår lille kille. Han blev otroligt trött av träningen och medförde att ep-anfallen tilltog de sista 2 veckorna. Vi ser små framsteg efter träningen, och vi fortsätter att träna här hemma. I Göteborg knöt vi många nya band med andra fantastika familjer. När känslan av utanförskap tränger sig på i vardagen tänker jag på alla dessa andra härliga funkisföräldrar vi lärt känna under liten kompis resa. Människor precis som oss, helt vanliga, kanske med ett något annorlunda perspektiv på livet. Det är en ovärderlig sammanhållning och ett stort stöd att kunna hålla kontakt via olika internetforum. Så mycket ensammare det måste ha varit "förr".
Vi har avbokat refluxoperationen då liten kompis besvär blivit lindrigare,peppar, peppar. Han kan tom dricka några klunkar vatten och äta några skedar jordgubbskräm, ibland slinker det tom ut ett liten "nam-nam-nam" från pussmunnen. Värstingmixern gå på högvarv, för nu sondas det spaggetti och köttfärsås, lammstek med rödvinsås, you name it..
Husförsäljning och flytt ligger framför oss. Vi söker med ljus och lykta efter en verksamhet där liten kompis kan få ha en stmulerande vardag närvi jobbar.
Epilepsin tilltar och tilltar och oron i min kropp växer sig starkare och starkare.
På busfronten är det väldigt kul att gömma sig under filtar, att lyssna på vårfåglarnas kvitter och härma dem genom att vissla. Och idag visade sig systembolaget vara ett toppenställe med massor av spännande ljud från klirrande flaskor.Kanske verkar konstigt om vi blir stammisar där.