Living on the edge

Påsken började i sällskap med släkt och vänner och slutade med 5 dagars sjukhus vistelse.
Knappt hade kusin med familj hunnit säga hejdå förrän liten kompis kräkningar tilltog och han förvandlades till en totalt otröstlig lite kille. Något var definitivt på tok. Kräkningarna hade pågått i ungefär en vecka och nej det handlar inte om en sådan enkel sak som kräksjukan.
Efter en hel natt på akuten och en villrådig läkare som typ inte hade något att tillföra blev vi först på morgonen inlagda på vår "hemmaavdelning".Vilmers livshistoria är alltför komplicerad för en ny läkare att förstå och det blir bara stor frustration när någon ska börja med saker som, ja han är kanske förstoppad- NOT !!
Akuten var en ny upplevelse för oss, en helt onödig sådan, men enda vägen för komma i kontakt med barnneurologen. På akuten kväll/natt/helg arbetar en enda ensam läkare som är ansvarig för alla inlagda barn på hela barnsjukhuset + alla som kommer till barnakuten + förlossningen ! Hujeda mig för att få barn mitt i natten.
Nåväl, efter dropp, stick och magröntgen och ytterligare en dags väntan så stegade äntligen Litenkompis läkare in i vårt rum. Så otroligt skönt att få träffa någon med helhetsbilden av liten kompis. Som med en gång kan ha en teori om vad det kan handla om.
Liten kompis kropp fixar inte alla mediciner, han lever på marginalen och den sista epilepsimedicinen har puttat honom över kanten. Hans PH är rubbat vilket förklarar hans hyperventilering och anfåddhet samt att det påverkar hans allmänstillstånd negativt. Samtliga hans mediciner gör honom illamående och när han sedan åker på en helt vanligt virus med en hosta som gör att han kräks, spär det på det redan befintliga illamåendet som spär på kräkningarna ytterligare. Lägg därtill Reflux, typ halsbränna och sura uppstötningar som många barn med knapp har. Ja, vi kan väl kalla det moment 22 helt enkelt.Ja, också feber på det.
Liten kompis kropp är redan så utslagen av mediciner att det gör att han inte fixar en vanlig åkomma som vi andra tar med en klackspark.
Så, hoppet för att bli av med skitepilepsin grusades snabbt. Den nya medicinen var tvungen att sänkas innan vi ens hade hunnit utvärdera den. Hopplösheten är tröstlös. Jag kan inte trolla säger läkaren.