De senaste veckorna har da-da-da ekat i vårt hus, högt och lågt, på kors och tvärs. Det ljuvligaste av alla läte. Jag började jobba efter 15 månader och det var ändå med ganska lätta steg jag gick iväg till jobbet på morgonen, med vetskap om att liten kompis var pigg och glad och med hans da-da-da ringande i öronen. Men så blev det tyst, inget mer da-da-da-.Vi lockar och lockar, men inget da-da-da. Mest gnäll istället, mera napp, mera napp. Klumpen i magen blir större och större. Vi lever med ett ständigt hot, att "skiten" ska komma tillbaka. Den lurar runt hörnet. Jag minns tydligt förra återfallet, skrattet försvann, leendet försvann, blicken försvann.
Ska vi köra till akuten för ett akut EEG? Fast han skrattar ju, han jollrar med andra ljud. Idag är han ganska pigg tycker jag. Har han sagt da-da idag? Nej inget da-da, men han har varit ganska glad. Vad tror du ? Jag vet inte. Vad tror du då ? Jag vet verkligen inte, jag vet inte.
Frågorna är många hemma hos oss.
Inatt kom så febern, kan det vara så enkelt, är det den som spökar ? En helt vanlig underbar förkylningsfeber.
Hoppas verkligtn det är en förkyldning.
SvaraRaderakJag kommer ihåg första gången vi sökte hjälp på vårdcentralen för en helt vanligt, som det visade sig då, öroninflamation. Låter dumt men vilken lättnad de var en helt vanlig öroninflamation och en förkyldning. Ja du förstår vad jag menar:)
Ja, usch denna oro som ständigt finns där! Känner så väl igen känslan som dyker upp så fort E inte riktigt är på topp.
SvaraRaderaHoppas, hoppas att det bara är en vanligt förkylning som drabbat V.
Kram
Jag känner igen mej i denna ständiga oro. På Filip märks det jätte väl när han inte mår riktigt bra, han har tex varit extremt mycket förstoppad den senaste tiden och då har det inte kommit ett enda da da i från honom. Från att faktiskt kunna säga både ma ma och babba (pappa) har han varit helt tyst en längre period! Men efter ny magmedicin har jag åter hört ma ma ma här hemma.Jag tror att det bara är en förkylning som V råkat ut för eller så är det bara så enkelt som att han saknar sin mamma som har övergivit honom för jobbet :-) Kram Sara
SvaraRaderaJa, ni vet ju hur det är. Och det är så skönt att ni finns där ute. Vi håller tummarna för en förkylning.
SvaraRadera