Så är vi här, som vi så länge haft som land i sikte. Intensivträning i 4 veckor.
Det är tufft, riktigt tufft. Liten kompis har inte varit piggelin. Jag förbannar den senaste EP-medicinen som gör att han andas häftigt och rossligt. Det irriterar honom och gnäll blir till skrik och stort missnöje. Han är inte mottaglig för några nyheter i form av träning precis.
Det är mycket nytt som ska insupas för både mamma och pojke.
Först idag, träningsdag 4 kunde vi delta på hela det 2-timmars långa träningspasset.
Det är oerhört ansträngande för liten kompis och klagosångerna är många och långa. Men vi ska inte ge upp. Det finns mycket att vinna i kampen mot musklerna och vi tänker banne mig inte ge upp i kampen om det onda och det goda. Så det så!
Riktigt känner hur ni kämpar i det du skriver, men det låter som att ni har gett er fasen på att klara detta och då brukar man komma långt. Heja Vilmer- heja liten kompis och heja hans underbara föräldrar!
SvaraRaderaHejarop & kramar kommer från Kalmar! :-)
Ni är så starka och fantastiska! Vi hejar på er här hemma från Skåne.
SvaraRaderaStora kramar,
Fam PESS
Ni är fantastiskt duktiga!!! Båda två!!
SvaraRaderaKramar från några rum bort
Sitter på möte i Göteborg och tänker på er. Så nära, men ändå så långt borta.
SvaraRaderaHoppas, hoppas, hoppas att ni får lön för mödan och steg framåt som ger hopp.
/Anne
Att få vara med på ett träningstillfälle och se hur Vilmer och du kämpar (och dom andra barnen och deras föräldrar) var verkligen gripande, det kändes i hela hjärtat att se er kämpa Malin! Vilken kamp ni för, så duktig han var på träningen! Jag håller tummarna för att ni kan fullfölja resten av veckorna.
SvaraRaderaKram
Carola