fredag 7 maj 2010

Härva

Vart ska jag börja.. Allt känns som en stor härva som inte går att reda ut.
I lördags flydde vi hastigt Göteborg med en ständigt kräkande och mycket eländig pojke.
Blev inlagda på sjukhuset i måndags efter typ 5 telefonsamtal.Efter att ha skrikit hysteriskt i avdelningens matsal halva dan dit ingen annan vågade gå fick vi så vid 16-tiden träffa en läkare.
Fråga inte, fråga inte, fråga inte... Är han förstoppad ? Jodå, där kom standardfrågan.
Ingen annan teori om varför han kräks och haft feber från och till i nästan 6 veckor.
Han mår dåligt, riktigt dåligt. Han är ledsen, hyseriskt ledsen och har ont. Det skrämmer mig. Var har han ont och varför ? I magen, hela kroppen verkar det som, i halsen Kanske ?
I helgen hittade vi äntligen information om senaste EP-medicinens biverkningar.
"Utseende av feber, lymfkörtel svullnad, halsont eller influensaliknande besvär under behandling med Ospolot, stickningar i händer, fötter och ansikte, snabbare andning, yrsel, huvudvärk, hjärta bråttom, dubbel bild, hicka och viktminskning, magproblem".
Det behövs ingen läkare för att förstå att det är medicinenen som får honom att må dåligt, vi kan boka av de flesta av ovanståenda biverkningar, de som är synliga.
Eller, är det något annat som får honom att må så dåligt. Läkarna har ingen som helst teori. Vi sänker medicinen, men än har det inte blivit bättre.
Förra EEG:t var troligen det bästa på lång lång tid, medicinen hjälper alltså. Men han kan inte leva med den, han kan inte leva utan den.

4 kommentarer:

  1. Aj,aj... det gör ont att läsa. Så jobbigt att inte veta vad som är vad. Och lille Vilmer, jag önskar så att han kunde få må så mycket bättre snart. En stor kram!

    SvaraRadera
  2. Blir så ledsen.. Ja, vad skriver man? Skickar iaf en massa styrkekramar och tankar!

    Kramar om!
    Nina

    SvaraRadera
  3. Ja, vad skriver man? Stackars lille Vilmer... Skickar också stora kramar och kraft till er alla tre. Kram, Kalmarvännerna!

    SvaraRadera
  4. Vi saknar er i Göteborg men är glada att Vilmer mår bättre, det är det enda som betyder något! Hoppas att vi ses snart igen. Kram

    SvaraRadera