lördag 15 maj 2010

Som om det inte vore nog

Så smittades liten kompis av den riktiga magsjukan på sjukhuset. Detta uppdagas först när även mamman blivit smittad. Men då är liten kompis redan inlagd med dropp, så dålig, så skör, redan i underläge... Men samtidigt, en förklaring till varför han fortsatt kräkas fast att vi trappat ner medicinen. För medicinen ska fasas ut. Han behöver den, men kan inte leva med den.
Långa dagar i isolering, mamma hemma, pappa och liten kompis på sjukhuset. Igårkväll fick de komma hem på permis, glädjen hos liten kompis gick inte att ta misste på när han körde sin vanliga enmansshow i sin alldeles egen älskade säng.
Idag, hosta och nära till kräkningar men med bus i blicken, äntligen !
Fiende nr 1 våga inte komma närmare.

5 kommentarer:

  1. Krya på Liten Kompis!
    Kramar om!
    Nina

    SvaraRadera
  2. Nä, inte kräksjuka också =(! Era stackare. Hoppas att Vilmer snart får må riktigt bra (så bra som det bara går). När ni orkar och vill ses så hör av dig!
    Kram

    SvaraRadera
  3. Nä, inte magsjuka också..., men bus i blicken värmde mitt hjärta! Kramar från Kalmarvännerna!

    SvaraRadera
  4. Tråkigt att ni inte fick slutföra träningen i Göteborg. Jag hoppas att kräksjukan snart är över, men mest av allt att Vilmer slipper alla dessa biverkningar. Kramar från Christel med familj

    SvaraRadera
  5. Inte det också!!! Vi skickar massor av kryapådig kramar från Göteborg och hoppas att vi får äran att träffa er igen!

    Det är tomt här utan er!

    Kram

    SvaraRadera