Beundrarinna

Vi firar att liten kompis varit på förskolan en vecka + 1 dag i sträck. Möjligen att det hände någon gång förra året att han var där en vecka i sträck,men ack så längesen. Dessutom kom han en dag förra veckan hem med både halsband och teckning som han fått av en liten tjej som inte hade träffat Vilmer tidigare. Häromdagen låg det ett nytt fint konstverk med samma signatur i Vilmers fack. Det värmer mammahjärtat kan ni tro.
Någon som nästan får mammahjärtat att stanna är andras förutfattade åsikter.
Var hos frisören häromdagen. En annan relativt nybliven mamma befann sig i samma lokal och deras barn var så snällt och allt var så bra. De hade förberett sig på det värsta som kunde hända vilket var att barnet skulle ha kolik, men koliken uteblev och allt var frid och fröjd. De verkade typ nästa ha gjort upp en handlingsplan i förväg för hur de skulle överleva om barnet fick kolik..
Några stolar bort sitter jag vars barn har haft kolikliknande tillstånd i typ 2 år.
Vad jag tänker ?
Deras samtal fortsätter och kommer in på bekanta och bekantas bekanta som har det så olyckligt med deras barn som har problem och diagnoser, livets olycka är deras resonemang. Det är här ilskan känns lika brännande som färgen på mitt hår.Here we go again !
En diagnos är inte alltid barnets största svårgighet, det är den dom som andra människor ger barnet och deras familj. Utan att överhuvudtaget ha någon egen erfarenhet, de vet inte vad de snackar om, utan att ge barnet en chans, utdömt direkt. Men om det hade varit deras barn då ?
Jag satt inte tillräckligt nära, men en dag, en dag kommer det att ske en explosion.
Det rinner inte av utan samlas i en liten ask och den dagen asken är full, ryker locket av i en sprakande explosion.
I helgen har liten kompis strålat som en sol och strålarna värmer hela min kropp.
Och jag säger precis som finaste solenimittliv
Hur kan ni missa att se skratten och glädjen. För att ni redan har dömt ?