3 år !!!
Mycket har hänt, och ändå inte.
Han börjar förstå sammanhang, vårt tjat ger ibland resultat, ibland.. Ibland inte alls.
Pottan ! Vilken upptäckt, och vilka spännande ord som kom på köpet, mycket spännande.Han kan svara på en fråga, vill du gunga mer "JA". Man ska säga hej när det kommer ngn, det har han lärt sig."Åh så skönt, nu kommer solen " varpå V säger "hej".. Även flygplan och kraxande kråkor får sina hej. Bad och vattenlek är toppen, gåstolen är svår, gungan fort farande bäst av allt.
När det gäller förskola: från helvete till himmel. Vi har bytt. Jag vågar knappt tro det... att få vara med, att bli sedd, att få vara som man är, att bli uppmuntrad, att få utvecklas. Att vara accepterad och omtyckt istället för att vara ett problem som ska lösas.
I många fall ngt vi fortfarande kämpar med, detta utanförskap som är så svårt. För att omgivningen gör det så svårt. Vågar inte, förstår inte att om du inte satsar kan du inte vinna hans hjärta. Och det är inte svårt, han vill bara bli sedd och hörd. Att inse att vi alla är olika med olika förutsättningar är nog det svåraste av svåra för många. Att inte jämföra. Det har vi slutat med för länge sedan. Vi vet vilken enorm kraftansträngning som krävs av litenkompis för att tex säga hej eller klappa händerna, vi ser det fantastiska i att han kan. Andra ser att han inte kan någonting alls jämfört med ett annat barn i hans ålder kan. Ett barn som har alla förutsättningar. Det gör mig skitförbannad !
Han hörs, det gör han...Missnöjet som tömmer oss totalt på energi. En kropp i ständig konflikt. Skitepilepsin som gör allt så svårt, nya anfall, många, försvinner bort som en förstenad staty. Reflux som åker bergochdalbana. Men ändå... Har börjat smaka på lite mat och säger NAM-NAM-NAM. Vi vågar inte hoppas, men är glada åt ett leende ansikte fullt av matkladd. Växer så det knakar,våra kroppar ömmar som om vi vore lastgamla. Vi måste hålla, vi måste bära ...Hoppas på reservdelar. Vi sålt vårt hus och köpt ett nytt, flytten går under hösten. Vi hoppas vi kommer att trivas.
Välkommen tillbaka!
SvaraRaderaJa, vi hoppas att huset blir bra och att det underlättar livet rent praktiskt. Att t ex slippa kånka i trappan måste göra skilland.
Glad att förskolan funkar. Då är det värt jobbet att åka extra. Plus att ni slipper oroa er när han är där. Toppen om ni kan slappna av de timmarna och känna att han har det bra. Då orkar ni bättre resten av tiden. Man behöver få släppa taget ibland. Det går inte att köra 100 procent 24-7 år ut och år in.
Kul utflykt i Ängelholm. Roligt att träffa er alla. Det är alldeles för sällan numera.
/Anne
Tjoooohooo! Vad glad man blir och se ett inlägg, ni ska veta att jag kollar varje morgon om ni har lagt ut något nytt om vår kära lilla vän.
SvaraRaderaVi ber om ursäkt att vi inte ringde på hans födelsedag, jag kom inte på det förrän vi hade åkt iväg i bilen på utflykt och när vi var tillbaka så var det ju mitt i natten hos er. :-(
Skulle vi inte kunna få lite bildblogg ibland, Emil och Simon (och vi vuxna) blir alltid så glada när jag visar Vilmers lilla bloggbild.
Stora kramar från "Amerikatfolket"
Vad kul att läsa några rader om Vilmer igen! Vilka framsteg! Och vilken härlig bild. Roligt att nya dagiset funkar så bra!
SvaraRaderaSpännande med flytt, vi funderar också i de banorna men trivs så i vårt hus. Men trappen... och de för små badrummen... nä, tids nog måste vi nog också flytta.
Kram
Surprise - ja det var det med ett inlägg igen, och med en ny bakgrundsbild med snygga hjärtan överallt.
SvaraRaderaJag blir jätteglad att höra att nya förskolan verkar bra, eller ska jag säga mer normal som en förskola ska vara.
Kram kram från Christel
Fin ny blogg Malin! Och fina Vilmer, det är skönt att han har hittat hem till rätt förskola.
SvaraRaderaKram
Carola
Härligt att höra från er igen! Härligt att höra om alla fantastiska framsteg och att det går bra på förskolan. Här börjar vi inskolningen på fredag. Så denna mamma börjar bli väldigt nervös och orolig men det kommer nog bli bra i slutändan!
SvaraRaderaVad kul att ni är tillbaka! Är inne och läser lite emellanåt och tycker bloggen är toppen!
SvaraRaderaSnyggt förnamn har du också :-)
Om du vill läsa mer om oss så hittar du oss på:
http://pussegullan.blogspot.com/
Kämpa på!
Kram från en annan funkismamma!
Jag tittar in här och läser lite. Jag har en 15 årig dotter med vänstersidig hemiplegi. Känner igen mig i mycket och de är trevligt med små leenden! NI gör de bra!
SvaraRadera