I veckan var vi och besökte ett dagis för att se om det var något som kunde passa för vår lille pojke. Vi känner oss helt vilsna i dagisfrågan och vi har ingen att vända oss till, det verkar inte ha funnits ett enda barn på vår ort tidigare med "särskilda behov", iallafall inte om man vänder sig till kommunen eller habiliteringen. Vi får gå på egen känsla, men det är så svårt, vi behöver någon som bryr sig, som inser liten kompis behov, som sätter sig in i hans situation och som stimulerar honom efter hans förmåga. Skräckfilmen rullar ofta förbi, hur han sitter ensam i sitt hörn, utan någon sysselsättning. Vi har lärt oss att det här är en pojke som gillar när det händer saker, men som behöver hjälp för att få det att hända.
Iallafall så var vi på den här dagiset, som väl verkade bra ända tills vi började prata om utemiljön, det var mörkt när vi var där så vi kunde inte riktigt se hur det såg ut.
Representanten för dagiset säger "För hans del blir det ju till att sitta i vagnen och titta på när de andra leker"......
Varför sa vi inget frågar jag mig. Vi fortsatte att prata, tog emot lappen man skulle fylla i för att sätta sitt barn i kö. Man skulle dessutom skriva ett personligt brev om barnet ifråga, och förresten det fanns nog inte plats till hösten. Vi tackar för besöket. De enda ord vi båda minns är "För hans del blir det ju att sitta i vagnen och titta på när de andra barnen leker". Kölappen skrynklas ihop till oläslighet, aldrig i mitt liv att min lilla kompis ska sätta sin fot där igen. En pojke som inte ser kan inte titta på, han ska vara med. Varför sa vi inget ? Budskapet är tydligt, de vill inte ha honom där.
Samma kväll ringer habläkaren som fått ta del av den matlista vi lämnat till dietisten. "Men han äter ju inget", nähä! gör han inte. Ni måste sätta en sond igen är meddelandet, jomen det är ju så traumatiskt för honom. Han äter ju lite och hans andra läkare bedömer att han får i sig så att han hankar sig fram till knappoperation. Ni måste sätta sond !
Jaha, ännu en skitdag på sjukhuset. Det är så fruktansvärt att sätta sonden, han blir så ledsen på ett sätt som han aldrig blir annars, helt förtvivlad. Sköterskorna tycker inte heller att det är ok att han ska genomlida detta gång efter gång. De kommer inte att sätta sond på honom fler gånger. Nu har vi fått tid för knapp-operation till 7dec. Måtte det bli av. Alla baciller håll er borta säger jag bara. Julen nalkas, vi bryr oss inte. Det enda vi bryr oss om är att operationen ska bli genomförd och att den ska gå bra. Därefter kan vi kanske, kanske fokusera på något annat.
Vill dessutom be er läsa dagens tänkvärda inlägg hos cpmamman
Jag upprörs gång efter annan av dina inlägg. Ja, inte av dig, men av hur ni blir bemötta överallt. Nog för att jag visste att vi lever i ett intolerant samhälle på väldigt många sätt, men jag trodde att man brukar vara vänligare inställd till barn. Fel av mig.
SvaraRaderaNåväl. Förskolan har som skyldighet att (i största möjliga mån) följa barnet i dess utveckling. Att bemöta föräldrar med den kommentaren ni fick är hemskt. Och nog måste det väl finnas dagis som kan möta Vilmers behov? Någon måste väl veta?
Vi tänker på er och beundrar er styrka, Team Rasbo
känner likadant. neo har så många extra behov så det känns näst intill omöjligt att hitta en avd som man kommer känna sig trygg med. Kan ni inte prata med eran kurator om detta. vi har ringt och bokat tid med våran och sen så blir det även ett möte med Neos arbetsgrupp..
SvaraRaderaKlart han ska leka ute precis som alla andra barn. Påpeka tillgängligheteskraven och hänvisa till bygglagen. Alla offentliga miljöer ska vara tillgängliga! Han kommer ju vara på förskolan ett ar år så det är bara att sätta hårt mot hårt kräv att de ska anpassa.
SvaraRaderaEtt tips är at ta hjälp av special pedagogen på hab de ska ju jobba mot förskolan och er och vara ett stöd..
Sofia med River
Usch, vilket bemötande! Är förskollärare själv och skäms å förskolans vägnar att någon säger så.. Kan inte påstå att jag heller skulle -veta- vad er son behöver (trots att jag arbetat som personlig assistent till underbara barn med olika, avancerade diagnoser) men jag skulle säga: Jag vill lära mig! Vi får lära oss tillsammans vad vi kan göra så att allt blir bra! Jag hoppas att ni snart hittar en förskola som vågar och vill : )
SvaraRaderaVilmer ska absolut INTE sitta i vagnen och se på när de andra leker! Han ska vara en aktiv deltagare!!! Det är förskolans skyldighet! Dessutom är det förskolans skyldighet att se till att det finns en resurs för vilmer. Usch vad förbannad jag blir när jag hör vad representanten sa. Så får man bara inte säga och en liten anmälan till skolverket vore kanske på sin plats?
SvaraRaderaEtt annat alternativ som vi har är ju att söka assistans på förskolan för prinsen. Lycka till med allt! OCh här kommer en stor kram!
Till er alla: Tack för ert engagemang. Vilmer kommer att behöva en resursperson på dagis, men jag har inte kunnat få info om hur det funkar i vår kommun, man måste väl ansöka på något vis.
SvaraRaderaJag har tjatat till mig en träff med habs spelialpedagog idag, men hon har ingen erfarenhet av hur det fungerar på vår ort. Känns mycket märkligt. Det är ju en sak att det finns lagar, rättigheter och förordningar, men det hjälper inte att det finns papper på saker och ting när det inte funkar i praktiken.
Karolina: det är precis det jag vill höra, någon som säger, jaja, men det här fixa vi.