Redan utanför dörren till uppvaknings-salen hör jag hans skrik. Jag lyckas snabbt få upp dörren och där står sängarna på rad, jag hör hans skrik men vet inte i vilken riktning jag ska gå. Där, längst in i hörnet ligger en vettskrämd liten pojke som skriker av smärta, ett läte som letar sig genom varenda cell i min kropp. Jag lutar mig ner i sängen , han griper tag i mitt hår och drar ner mig i sängen så nära sig det går, åh min lilla lilla pojke. Jag tar upp honom och han klamrar sig fast så hårt han kan, lämna mig inte mamma, nej min gosse, jag lämnar dig inte. Han lugnar sig lite och somnar till men vakar hela tiden till av smärta trots morfin. Så fortsätter hela dagen och han är så rädd för alla som kommer in i rummet, rädd för att han ska utsättas för fler saker som gör ont. Operationen gick enligt kirurgen bra, eller rättare sagt operationerna, det blev 2 olika operationer på ett bräde. En testikel var på villkovägar och behövde tillrättavisas.
Smärtan lägger sig succesivt och liten kompis får äntligen vila. Dagen innan operation blev allt annat än bra. Vi kom in vid 18 tiden på kvällen för att sätta en nål för drop, 7 försök senare när klockan slagit 0100 ! satt den där äntligen. En liten pojke utan sömn, dagen innan operation känns allt annat än bra.
Men nu är vi alltså hemma och både knappen och testikeln är på plats. Det går inte att ta miste på liten kompis glädje när vi lägger honom i hans säng , han drar täcket till sig och säger gai-gai-gai-gai-gai. Åh äntligen! Ett ljud av belåtenhet. När man dessutom får prata med mormor i mobilen blir lyckan total. Jag lägger mig i min säng bredvid och bara lyssnar, länge, gai-gai-gai-gai-gai.
Så skönt att ni är hemma igen! Konstigt att det ska vara så svårt att sätta en nål, men Emil är ju likadan.
SvaraRaderaMysigt med belåtna ljud =)!
Kram
Det är helt otroligt det där med nålen. Men det verkar liksom vara lite en inställningsfråga också, ja jag får väl försöka - men jag kan nog inte.. Kändes inte helt bra när en dessuton fick ta fram förstoringsglas på mycket darrande händer. När vi var på ögon tog det typ 30sek utan snack att sätta den.
SvaraRaderaskönt att allt gick bra och att ni är hemma nu!
SvaraRaderaVad skönt att operationen är klar nu!
SvaraRaderaKram
Var det inte narkospersonal som satte nålen? Vi kräver alltid att de ska göra det på E eftersom han är extremt svårstucken.
SvaraRaderaSkönt att allt gått bra och ni är hemma igen! Å det där med nålsättandet känner vi också igen... såå tröttsamt. Och inte minst smärtsamt för våra små.
SvaraRaderaKram från oss
skalmans mamma: All narkospersonal var upptagna med livshotande sjuka ban, all bakjour var inkallad. Men när det väl kom en så var han jätteosäker och bara darrade och hade dessutom problem med synen och kunde inte se. ordentligt. Kändes inte så tryggt. Så fick de kalla på nästa.
SvaraRaderaLille E:Liten kompis op var ju liten jämfört med lille E, kul att läsa att han verkar pigga på sig.
du är nominerad till årets nobel mamma pris. jag vet lite uttjatat kanske med nomineringar kanske du är ne fantastiks mamma och jag vill att du ska veta det!! läs mer på min blogg:)
SvaraRaderaTAck gulliga Marie!
SvaraRaderaLille kämpen Vilmer..
SvaraRaderaoch stora kämparna mamma & pappa.
Ni är fantastiska.
Kram