Likt det största av alla pussel, det med flest bitar. Bitar som till sist faller på plats, det tar tid, det är svårt, men de faller på plats, för de är tillverkade så. Ibland saknas bitar, men ofta dyker de upp, någon har hamnat bakom soffan eller legat kvar i kartongen, ibland får man vrida och vända och byta plats, men det går ihop till sist.
I liten kompis livspussel saknas det bitar. Bitar som alltid kommer att saknas, ett pussel som aldrig kommer att läggas klart. Några bitar sitter fel och det går inte att flytta dem, det är för sent, någon lade fel och det är för sent att ändra, då raseras hela pusslet. Andra bitar saknas, det ser inte färdigt ut. Några bitar är över, men passar ändå inte in. Ibland försöker någon få några bitar till att passa in, utan att lyckas. Men kanske är det någon som kan, om man bara hade försökt, om bara tid hade funnits så hade det kanske gått att lägga några bitar till. Få en lite tydligare bild. Vi vet att vissa bitar alltid kommer att saknas det vet vi. Men vi märker att för betraktaren är det svårt att förstå att pusslet aldrig kommer att bli klart. Att det alltid kommer att saknas bitar. Det hjälper oss inte att försöka övertyga oss om att det säkert kommer att bli klart, lite senare. För det går inte hur gärna vi än vill. Viljan räcker inte, för faktum kvarstår, bitarna saknas. Det som hjälper oss är att se att det är ett vackert pussel ändå, trots att det saknas bitar. Det allra vackraste som finns.
Vi har också fått höra många gånger att allt kommer att ordna sig. Tror att det är människors sätt att klara svåra saker. Omgivningen vill väl men orkar inte alltid med att se det svåra. De behöver också tid att se och förstå att allt inte kommer att ordna sig.
SvaraRaderaJag tror att det är viktigt att vi accepterar och sedan försöker leva! Framtiden får utvisa hur allt blir. Men jag tror att på något sätt så blir livet bra ändå (om än inte som man tänkt sig) Det viktiga är att vi älskar och gör det vi kan för våra barn.
Vilmer är underbar och har superbra föräldrar!
Pussa V från oss!
Kram
En fantastisk beskrivning av hur det precis är! Vi måste lära oss att glädjas över de delar i pusslet som är kompletta och som går att njuta utav. Vackra händer, fötter, ögon och en alldeles sagolik hy....plus en massa annat som är unikt för just våra pussel. Kram L
SvaraRaderaja en jättebra beskrivnin på hur det är! du skriver otroligt bra!!
SvaraRaderaStor kram till er andra pusselmammor !
SvaraRaderaskalmans mamma: jo, omgivningen vill väl komma med hopp, men ibland är det så frustrerande att inte få kunna leverera sanningen, att istället svälja, man sprängs ju till sist.
Ja, vad ska man säga... Det här är så fint, gripande och igenkännande (det du skriver om hur vi i omgivningen reagerar) skrivet att jag som vanligt saknar ord. Klart att det är ett vackert pussel ändå- man älskar ju dem precis som de är, våra fantastiska ungar!
SvaraRaderaKRAM, Maria