Det är OS-tider.
Jag föreställer mig att vara en idrottskvinna (önsketänkande) som susar ner för slalombacken, med åskadarnas hejande "hepp-hepp-hepp-hepp" och bjällrande klockor som viner runt mina öron. Total koncentrerad. Eller en höjdhopperska som klappar igång publiken innan hon tar sats.
För att känna stödet och energin av publiken, för att få kraft att klara uppgiften.
Det är ni kära läsare som är vår hejarklack. Jag omsätter era tankar och hälsningar i kramar och pussar som ger liten kompis styrka, hans leende till svar ger mig styrkan tillbaka.
Hej Gumman.
SvaraRaderaJag hejar på Dig och beundrar Dig. . Hälsa Magnus och ge Vilmer en jätte kram från mig/ Kram Bitte
Det är det minsta man kan göra. Att visa att det finns många som bryr sig. Vi är många som har haft en krokig väg, men vi vet också att den kan bli rakare, det är det vi alltid måste tillförlita oss på. Kram och verkligen ett lycka till./L
SvaraRaderaVi hejar och hejar på er, och som jag brukar säga, ni är verkligen värda den där GULDMEDALJEN i det stora föräldra-OS:et!!
SvaraRadera